onsdag 27 februari 2008

Babylonisk förbistring.

Kommer, låter oss stiga neder och förbistra där deras
tungomål, så att ingen skallförstå den andres mål.
1 Mose 11,7

”..ge mig gift att dö eller drömmar att leva”

Förutom alla de känslor som första raden i Gunnar Ekelöfs ”Apoteos” väcker, så för den osökt tankarna till läkarnas språkbruk.
Det medicinska språket är rätt fantastiskt — man annekterar helt sonika de ord man vill ha. Om det är lingvistiskt korrekt är av underordnad betydelse.
”.. ge mig gift..” eutanasi är ett av orden.
Palliativ ett annat — jag kan inte för mitt liv begripa varför man måste vara döende för att kvalificera sig för palliativ vård.

Doktor är en titel, inte en yrkesbeteckning!
Kunde jag bara förstå varför man envisas med att tala om doktorer när man menar läkare. Läkare som är ett så vackert ord — kanske känner läkarkåren att de inte kan leva upp till ordets innebörd.
Är du vindögd min vän,
har du ont i en tand,
Vänd dig med förtroende till psyk.
Visst fick du smörj som barn
och nog ljög du ibland.
Var så god tag nu dessa piller.

Kropp och själ hör i hop
och själen allra mest.
Din själslig defekt blir som ny
närhelst du vänder dig till psyk.



Bodies are such annoying things — but we are so dependant on them to carry our minds around!
Shirley Berlin

onsdag 20 februari 2008

Mer om den sjuka vården



Vetenskapen är för en människa utan omdöme
lika överflödigt som en spegel för en blind.
000000000000000 Vedas
Y

Dagens holistiska syn tycks vara en modern variant, helt på vårdarens villkor. Det har blivit modernt att tillerkänna patienten ett själsliv — så länge det inte kolliderar med vetenskapsmannens naturvetenskapliga tro. Allt som inte stör sinnesfriden kan accepteras. Så plockar man i hop en skenbart positiv människosyn.
Finessen med en tro av det här slaget är att om patienten blir bättre, kan vårdaren ta åt sig äran — annars är det patientens fel.

Y

Säkerligen är till och med delar av vad som
i dag är "vetenskap och beprövad erfarenhet"
istället dikt, magi och kvacksalveri.
000 00 Erik Winberg

Y

Nu har man börjat skriva upp hur mycket tid som offras på varje patient. Första da'n vårdades jag i hela elva minuter — idag bara i fyra. Det har sagts mig att detta ska ligga till grund för en kostnadsberäkning — vad kostar varje patient.
Fast jag fattar inte ett smack. Det som tidigare var så enkelt och självklart; är man sjuk får man adekvat vård inklusive mänsklig värme, det har plötsligt blivit så krångligt och förnedrande. Är du sjuk kan du eventuellt komma i åtnjutande av minuter, kronor och ören.

Undrar just vad utredningen kostar.

Y

Kanske ska vi börja betrakta varandra som
medmänniskor istället för personal och patienter.

Y
Besvärliga patienter hör man ofta talas om. Men varför talar man aldrig om besvärliga läkare och sköterskor. Är det för att patienten förväntas vara medgörlig?
Det gör mig inte något att betraktas som besvärlig — men jag hoppas att jag inte ses som en "heart-sinking patient".

Y
En del sjuka söker läkare,
andra dör en naturlig död.

Y
Moreover the pathologist as to try to
explainnot only why the patient died
but how he was able to live.
00000 Willian Boyd
00000000A Text-book of Pathology

Y

Om man stängde alla sjukhus idag, skulle byråkratin fortsätt. Läkarna skulle skicka remisser, skriva brev till kollegor (skriver man fortfarande B.B?), provsvar skulle fortsätta att komma bort, blanketter skulle fyllas i och pappershögarna växa. Patienterna är ett luttrat släkte — de skulle inte märka något — har man väntat två år på en operation kan man vänta lite till.
Administratörerna skulle inte märka något så länge internposten fungerar.
Efter ett halvår skulle läkare och sköterskor känna sig behagligt effektiva — inga köer, inga klagomål. utan patienter blir vården rationell!

måndag 11 februari 2008

Verbal kommunikation

”When I use a word,” Humty Dumpty said in rather a scornful tone
”it means just what I choose it to mean — neither more nor less.”
Lewis Carroll


Läkare har en benägenhet att besvara sina egna frågor.
”Berätta hur det känns innan du svimmar.”
”Det är lite olika... det kan börja med yrsel....”
”Och se'n blir allting svart.”
För en trött patient är det frestande att inte korrigera Dr. Allvetande.
Irriterande är också läkares sätt att i stället för en fråga komma med ett påstående — ofta med en negation: ”Och några könssjukdomar har du inte haft?” Ännu värre blir det när påståendet följs av ännu en fråga: ”Men några smärtor i bröstet har du inte, och tarmen, sköter den sig?”
Även den mest ambitiöse patient, kan här glömma bort att rätta läkaren, om han väljer att fördjupa sig i tarmens funktion.
Allt för ofta känns det som om jag som patient ensam är ansvarig för att den verbala kommunikationen fungerar. Jag får lyssna och avgöra om vi talar samma språk — om inte, är det jag som anpassar mitt språk
.

Y

In spring when woods are getting green.
I'll try and tell you what I mean.

In summer, when the days are long,
Perhaps you'll understand the song.

In autumn, when the leaves are brown,
Take pen and ink and write it down.
00000 Lewis Carroll

Om en läkare eller sjuksköterska lyssnar uppmärksamt, kontaktar dem som ska kontaktas, skickar remisser, meddelar mig provsvar — eller rent av ringer till mig för att föreslå en annan behandling, eller bara för att höra hur läget är — då blir jag som patient rörd till tårar.
Bara för att en människa sköter sitt arbete!


Y
Wir können nicht immer
große Dinge tun, aber
wir haben die Möglichkeit,
in die Kleinen Dinge
etwas Großes zu legen.
00000 Ernst von Dryander



Lotta träter på mig för att jag inte säger ifrån när jag känner mig dålig. Försöker försvara mig: ”Men Lotta, på den här avdelningen är jag bara en supra pubes och före detta ovarier — ingen vill veta hur jag mår någon annan stans.”
Lotta suckar och frågar: ”Finns det ingen avdelning för sjuka människor?”

När hälsan saknas kan visdom inte yttra sig,
konst inte skapas, styrka inte utvecklas,
rikedom inte njutas, ord inte verka.
ooooooooooo Herophilos
300 f.Kr.



Så bra det låter!
Men samverkan kräver att man talar med varandra. Om personalen bara ser patienten när den delar ut mat eller samlar in kroppsvätskor har patienten inte stora möjligheter att uttrycka vare sig behov eller önskemål.

Y

Det kan förefalla som om bara
man förstår vad någon säger så
förstår man också vad han menar,
men så förhåller det sig inte.
000000 Stig Claesson

Ska man nödvändigtvis bli dålig när man ligger på sjukhus bör detta ske på natten. Om detta inte är möjligt bör opassligheten förläggas i anslutning till en måltid.
Ovanstående konklusioner är baserade på långvariga studier av sjukhusrutiner.
”Natten” glider i regel in på rummet varannan timme, lyser på ptienten och/eller sätter stillsamt en hand framför munnen på densamme.
På dagarna däremot får man hålla tillgodo med den personalkontakt som ges när maten serveras — att bli dålig strax efter maten är att betrakta som vårdslöst ity man förmodligen hinner kallna innan någon upptäcker det.



BARA

Bara ett vänligt leende,
och en hälsning, varm och god.
Kan vara nog att skänka
en livstrött levnadsmod.

Bara en knuten näve
och några bittra ord
kan släcka en människas glädje
och begå själamord.

Ett bud på ett enkelt ark papper,
en enda fattig rad.
Kan göra en mycket sorgsen
så obeskrivligt glad.

Bara två stränga ögon,
en tystnad isande kall,
är nog att bringa en ensam,
förtvivlad själ på fall.

O, slösa med varma blickar
och tala så milt och mjukt!
Bara ömhet kan rädda
det som är rolöst och sjukt.

Endast den kärlek som brinner
het av människotro,
kan få ett vilset hjärtas
evighetsdröm att gro.

00000 Nils Bolander

torsdag 7 februari 2008

Man orkar alltid lite till

Vad händer när man inte orkar mer?
Det har jag grunnat på i större delen av mitt liv. Och jag har insett att man orkar alltid lite till.
"Så duktig du är" säger vänner, "att du orkar" eller "vilket starkt psyke du har". Men vad har jag egentligen för val? Jag vet ju inte hur man gör när man ger upp.



Only the insane take themselves quite seriously.
0000000000 Max Beerbohm
Blir jag sjuk när jag åker hiss lider jag av klaustrofobi.
Om jag blir dålig när jag är på sta'n så är det agorafobi.
Sociofobi kallas det när det händer på festen.
Händer hos tandläkaren finns det säkert ett tjusigt namn för tandläkarskräck.
Inträffar det när jag åker tåg — är jag dummre än tåget.
Skulle de ske när jag är ensam hemma så beror det på att jag är ensam — ett slags tidsfördriv.

The ground flew up and hit me in the head.
Atremus Ward
Det värsta är nog när man börjar tvivla på sig själv — på det egna omdömet. Jag kanske inte är så trött, tänk om jag bara är en lat arbetsskygg individ.
Även om jag rent intellektuellt vet att så inte är fallet — även om både vänner och läkare säger att de tror på mig (och det är inte tomma ord) så finns tanken där som en blåsa på tungan.
Då när det är som värst är det en befrielse att möta Gro. Gro som vet hur jag mår innan jag säger något. Gro som inte kräver svar när jag inte orkar tala. Gro som säger att hon sällan sett någon med så lite energi som jag. Då plötsligt börjar jag tro att jag är trött.


Wovon man nich spechen kann, darüber muß man schweigen.
000000000000000000 Ludwig Wittgenstein
Inte underligt att psykvården får dåligt rykte med den attityd som "riktiga" läkare har. Det vill säga av dem som anser sig som riktiga — men som inte är riktigt riktiga. De anar inte hur löjliga de ter sig när de försöker lägga ansiktet i förtroendeingivande veck — a la gammeldags provinsialläkare — försöker få rösten att låta faderlikt auktoritär: "det är ju så att problem kan leda till magkatarr, man kan faktiskt känna sig riktigt sjuk om man är deprimerad, ja man till och med svimma".
Dessa otrygga, osäkra, otrevliga och omänskliga läkare (som inte gör någon patient glad) — tror de inte att vi ser, hör och känner vad de egentligen menar?
Har det aldrig slagit dem att man kan bli deppig av en längre tids sjukdom — att dessa prestigefyllda gossar (+en och annan tös) kan driva en patient till det stadium där psyk får ta över?


Vilket nonsens att tala om livets meningslöshet! Livet är svårt, därför meningsfullt i högsta grad.
V. Ekelund
MED INGEN

Med ingen kan
man dela
sina innersta
tankar.
Det viktigaste
i världen
är man
ensam om

Det är en
evig börda
det är en
stilla glädje
att här kan
ingen nå dig
och ingen
stängas in

Tove Ditlevsen

tisdag 5 februari 2008



Måste man inte välja — rond eller sekretess?
I alla fall så länge det inte finns enkelrum åt alla patienter. Öronen viftar och medpatienterna faller nästan ur sängarna i sin iver att inte missa en stavelse av vad som sägs vid sängen intill.
Extra löjligt eftersom en läkare inte kan lämna ut en journal till en kollega utan patients medgivande. En läkare ska ju förhoppningsvis kunna tolka en journal rätt — och håller dessutom käften med vad han hört.
Medpatienten har i regel inte tillräckliga medicinska kunskaper för att förstå vad som sägs om rumskamraten. Och små tanter håller sällan tyst med det de tror sig veta. Drabbas man av rumskamrater från hemorten så händer det understundom att grannarna börjat samla till krans innan man är utskriven.
Och jag blir upprörd när beskäftiga syrror forsar in på salen för att fråga ut tanterna om deras hemförhållanden. Jag vill inte veta vad deras gubbar gör, hur många trappor upp de bor, hur stor inkomst de har och vilken sorts hjälp de får av samhället!


Vad helst i umgänget med människor i eller
utom min yrkesutövning jag ser eller hör som
icke bör talas om öppet, skall jag icke avslöja
utan betrakta som en hemlighet.
Hippokrates


Mette, det kommer att ta tid innan jag få upp det du väntar på — håll ut det kommer.

Käre Epiktetos




















Måste medge att jag är imponerad av hur rationell vår svenska sjukvård är. Patienterna får vänta så länge på behandling att de antingen har tillfrisknat innan det är dras tur — eller tvärtom — man kan gå direkt på obduktionen.
Inte nog med att man spar pengar, man slipper allt känslomässigt tjafs.

0
Käre Epiktetos,
0
Det skulle ha varit roligt att känna dig! Mycket av vad du har sagt (påstås ha sagt) har varit mig till hjälp och glädje i här livet. Det är märkligt hur goda vänner och böcker fungerar som ett slags vaccin — nu när jag inte orkar läsa eller umgås kommer tankar och ord, fällda eller lästa för både tio och tjugo år sedan, till mig. Det ger mig kraft att leva nu.
Men du, det där om att sjukdom bara är ett hinder för kroppen, det kan jag inte hålla med om. Nu är vi nog rätt olika du och jag — eller vad använder man för tempus när en var och en är — och jag tror att jag är olikast.

0

När man inte orkar gå, måste man flyga.
Eeva Kilpi

0
Är det inte absurt att bara för att en människa har en viss medicinsk utbildning så förväntas jag ha fullt förtroende för honom, och inom loppet av sekunder diskutera mitt privatliv med honom!
0

Some folk are wise, and some are otherwise.
T. Smollett
0
Ibland undrar jag över alla dessa kvinnor man hör och läser om. De hade galopperande lungsot, brustna hjärtan, blev misshandlade av försupna fäder och äkta män, förlorade barn och hade svåra kroniska smärtor. Men de dissimulerade, skötte fädernegården, drog upp 13 barn, tog hand om en senil mormors mor och en svagsint kusin på det mest kärleksfulla sätt — dessutom skapade de, litteratur, konst och musik!
0
Och jag bara sover och klagar.
0
And what is bettre than wisedom? Woman.
And what is bettre than a good woman?
Nothyng.
0000000000 Chaucer