Babylonisk förbistring.

Kommer, låter oss stiga neder och förbistra där deras

tungomål, så att ingen skallförstå den andres mål.

1 Mose 11,7

”..ge mig gift att dö eller drömmar att leva”

Förutom alla de känslor som första raden i Gunnar Ekelöfs ”Apoteos” väcker, så för den osökt tankarna till läkarnas språkbruk.
Det medicinska språket är rätt fantastiskt — man annekterar helt sonika de ord man vill ha. Om det är lingvistiskt korrekt är av underordnad betydelse.
”.. ge mig gift..” eutanasi är ett av orden.
Palliativ ett annat — jag kan inte för mitt liv begripa varför man måste vara döende för att kvalificera sig för palliativ vård.
Doktor är en titel, inte en yrkesbeteckning!
Kunde jag bara förstå varför man envisas med att tala om doktorer när man menar läkare. Läkare som är ett så vackert ord — kanske känner läkarkåren att de inte kan leva upp till ordets innebörd.

Är du vindögd min vän,
har du ont i en tand,
Vänd dig med förtroende till psyk.
Visst fick du smörj som barn
och nog ljög du ibland.
Var så god tag nu dessa piller.

Kropp och själ hör i hop
och själen allra mest.
Din själslig defekt blir som ny
närhelst du vänder dig till psyk.

Bodies are such annoying things — but we are so dependant on them to carry our minds around!
Shirley Berlin