Verbal kommunikation

”When I use a word,” Humty Dumpty said in rather a scornful tone
”it means just what I choose it to mean — neither more nor less.”
Lewis Carroll

Läkare har en benägenhet att besvara sina egna frågor.
”Berätta hur det känns innan du svimmar.”
”Det är lite olika... det kan börja med yrsel....”
”Och se'n blir allting svart.”
För en trött patient är det frestande att inte korrigera Dr. Allvetande.
Irriterande är också läkares sätt att i stället för en fråga komma med ett påstående — ofta med en negation: ”Och några könssjukdomar har du inte haft?” Ännu värre blir det när påståendet följs av ännu en fråga: ”Men några smärtor i bröstet har du inte, och tarmen, sköter den sig?”
Även den mest ambitiöse patient, kan här glömma bort att rätta läkaren, om han väljer att fördjupa sig i tarmens funktion.
Allt för ofta känns det som om jag som patient ensam är ansvarig för att den verbala kommunikationen fungerar. Jag får lyssna och avgöra om vi talar samma språk — om inte, är det jag som anpassar mitt språk.

Y

In spring when woods are getting green.
I'll try and tell you what I mean.

In summer, when the days are long,
Perhaps you'll understand the song.

In autumn, when the leaves are brown,
Take pen and ink and write it down.
00000 Lewis Carroll

Om en läkare eller sjuksköterska lyssnar uppmärksamt, kontaktar dem som ska kontaktas, skickar remisser, meddelar mig provsvar — eller rent av ringer till mig för att föreslå en annan behandling, eller bara för att höra hur läget är — då blir jag som patient rörd till tårar.
Bara för att en människa sköter sitt arbete!

Y

Wir können nicht immer
große Dinge tun, aber
wir haben die Möglichkeit,
in die Kleinen Dinge
etwas Großes zu legen.
00000 Ernst von Dryander

Lotta träter på mig för att jag inte säger ifrån när jag känner mig dålig. Försöker försvara mig: ”Men Lotta, på den här avdelningen är jag bara en supra pubes och före detta ovarier — ingen vill veta hur jag mår någon annan stans.”
Lotta suckar och frågar: ”Finns det ingen avdelning för sjuka människor?”

När hälsan saknas kan visdom inte yttra sig,
konst inte skapas, styrka inte utvecklas,
rikedom inte njutas, ord inte verka.
ooooooooooo Herophilos
300 f.Kr.

Så bra det låter!
Men samverkan kräver att man talar med varandra. Om personalen bara ser patienten när den delar ut mat eller samlar in kroppsvätskor har patienten inte stora möjligheter att uttrycka vare sig behov eller önskemål.

Y

Det kan förefalla som om bara
man förstår vad någon säger så
förstår man också vad han menar,
men så förhåller det sig inte.
000000 Stig Claesson

Ska man nödvändigtvis bli dålig när man ligger på sjukhus bör detta ske på natten. Om detta inte är möjligt bör opassligheten förläggas i anslutning till en måltid.
Ovanstående konklusioner är baserade på långvariga studier av sjukhusrutiner.
”Natten” glider i regel in på rummet varannan timme, lyser på ptienten och/eller sätter stillsamt en hand framför munnen på densamme.
På dagarna däremot får man hålla tillgodo med den personalkontakt som ges när maten serveras — att bli dålig strax efter maten är att betrakta som vårdslöst ity man förmodligen hinner kallna innan någon upptäcker det.


BARA

Bara ett vänligt leende,
och en hälsning, varm och god.
Kan vara nog att skänka
en livstrött levnadsmod.

Bara en knuten näve
och några bittra ord
kan släcka en människas glädje
och begå själamord.

Ett bud på ett enkelt ark papper,
en enda fattig rad.
Kan göra en mycket sorgsen
så obeskrivligt glad.

Bara två stränga ögon,
en tystnad isande kall,
är nog att bringa en ensam,
förtvivlad själ på fall.

O, slösa med varma blickar
och tala så milt och mjukt!
Bara ömhet kan rädda
det som är rolöst och sjukt.

Endast den kärlek som brinner
het av människotro,
kan få ett vilset hjärtas
evighetsdröm att gro.

00000 Nils Bolander