Inte underligt att psykvården får dåligt rykte med den attityd som "riktiga" läkare har. Det vill säga av dem som anser sig som riktiga — men som inte är riktigt riktiga. De anar inte hur löjliga de ter sig när de försöker lägga ansiktet i förtroendeingivande veck — a la gammeldags provinsialläkare — försöker få rösten att låta faderlikt auktoritär: "det är ju så att problem kan leda till magkatarr, man kan faktiskt känna sig riktigt sjuk om man är deprimerad, ja man till och med svimma".
Dessa otrygga, osäkra, otrevliga och omänskliga läkare (som inte gör någon patient glad) — tror de inte att vi ser, hör och känner vad de egentligen menar?
Har det aldrig slagit dem att man kan bli deppig av en längre tids sjukdom — att dessa prestigefyllda gossar (+en och annan tös) kan driva en patient till det stadium där psyk får ta över?


Vilket nonsens att tala om livets meningslöshet! Livet är svårt, därför meningsfullt i högsta grad.
V. Ekelund