tisdag 5 februari 2008



Måste man inte välja — rond eller sekretess?
I alla fall så länge det inte finns enkelrum åt alla patienter. Öronen viftar och medpatienterna faller nästan ur sängarna i sin iver att inte missa en stavelse av vad som sägs vid sängen intill.
Extra löjligt eftersom en läkare inte kan lämna ut en journal till en kollega utan patients medgivande. En läkare ska ju förhoppningsvis kunna tolka en journal rätt — och håller dessutom käften med vad han hört.
Medpatienten har i regel inte tillräckliga medicinska kunskaper för att förstå vad som sägs om rumskamraten. Och små tanter håller sällan tyst med det de tror sig veta. Drabbas man av rumskamrater från hemorten så händer det understundom att grannarna börjat samla till krans innan man är utskriven.
Och jag blir upprörd när beskäftiga syrror forsar in på salen för att fråga ut tanterna om deras hemförhållanden. Jag vill inte veta vad deras gubbar gör, hur många trappor upp de bor, hur stor inkomst de har och vilken sorts hjälp de får av samhället!


Vad helst i umgänget med människor i eller
utom min yrkesutövning jag ser eller hör som
icke bör talas om öppet, skall jag icke avslöja
utan betrakta som en hemlighet.
Hippokrates


Mette, det kommer att ta tid innan jag få upp det du väntar på — håll ut det kommer.

Inga kommentarer: